kiawatha

Nu är jag uppriktigt trött på att vara sjuk! Ni som läst de tidigare inläggen minns kanske att jag haft problem med mitt högra öga. Igår tidigt på morgonen fick jag nog av all värk och ringde till Karla VC och fick telefontid 8.45. Äntligen tänkte jag, nu får jag förhoppningsvis någon hjälp! Väl när sköterskan från VC ringde så höll jag på att berätta om hela historien om mitt öga för henne och när jag var klar så säger FÖC: Tyvärr bröts samtalet. Jag bara: Men vad fan, vad händer nu då? Ringer de upp mig igen eller? FÖC: Jag ringer upp dom, så får de ringa dig. Jag blev irriterad och stängde av, i hopp om att de skulle ringa igen... Men tiden gick... Bestämde mig för att ringa VC igen, då sa de att det inte fanns lediga telefontider kvar. Då tänkte jag att det var lönlöst! Men kl. 9.40 så ringde de upp! Jag förklarade min situation igen och sköterskan tyckte det lät akut så jag fick en tid 10.15 på Österpraktiken på Nygatan 80. Fick skjuts dit av min snälla pappa, eftersom jag inte kunde gå ut i dagsljuset pga ögat.

När jag väl blev undersökt så sa läkaren att jag nog har keratit, en form av inflammation, men ville ändå skicka mig på remiss till ögonkliniken på USÖ. Fick tid kl 13.15. Jag anade nog lite innan att det inte skulle bli så roligt att bli undersökt med tanke på allt jag varit med om när jag var liten. Gick på många ögonundersökningar regelbundet pga min dövhet. De hade hittat fläckar i mina ögon som de ville ha extra uppsikt över. Blev till och med remitterad till Linköping, där jag fick göra en massa tester. Så sen dess har jag haft svårt att låta någon röra mina ögon. Så dagen igår var en tortyr för mig, de behövde till och med ge mig minst 8 bedövningsdroppar i ögat för att jag inte skulle ha så ont när de petade i ögat och vek till och med upp ögonlocket. Tog minst 6 försök innan de kunde vika upp den. Jag ville mitt i allt strypa läkaren (det kändes så) för han satt där och verkade oförstående medan jag torkade mina tårar emellanåt. Men slutligen så konstaterades det att jag har inflammation ja, men i regnbågshinnan, som också kallas för iris. När denna blir inflammerad så kallas det för irit. Varför inflammation i regnbågshinnan uppkommer är oklart, vem som helst kan få det. Men dessa personer som har reumatiska besvär eller andra störningar i kroppens eget försvarssystem kan lättare få inflammationer.

Det som inte gjorde mig glad var att denna typ av inflammation INTE går över utan medicinering. Eftersom jag är gravid så kan jag inte få vilken medicin som helst. Läkaren läste på noga innan och bestämde att jag skulle få kortisondroppar. Det värsta är att det finns begränsad forskning kring graviditet och denna form av medicin. Eftersom jag inte får så jättehöga doser trodde läkaren att bebisen nog inte påverkas så mycket, men han kunde inte säga säkert att bebisen INTE påverkas alls. Men jag hade inget val, ögat måste bli behandlad. Annars kan det leda till andra inflammationer. Läkarens ordinationer var att jag igår skulle ha droppar varje timme. Idag och fredag droppar varannan timme. Från och med lördag fram tills återbesöket på onsdag ska jag ha droppar var tredje timme. Sjukt. Och inte nog med det, så har jag två olika mediciner, den andra ska jag ta både morgon och kväll.

Jag trodde innan att det inte skulle gå då jag har svårt att närma mig mina ögon, men faktiskt idag börjar jag vänja mig. Jag VET att det är nödvändigt, så det är kanske därför jag tvingar mig själv. Men jag oroar mig lite för skrutten bara, på vilken sätt påverkas han/hon av medicinerna? Kan nog glädjande berätta för er att hon/han stökar till i magen rejält på kvällarna och puffar på. Jag trycker och får en puff tillbaka. Härligt! Då glömmer jag allt annat. Och ögat känns lite bättre idag!

Ser ändå inte fram emot återbesöket på onsdag, nä.

Må så gott!

K