kiawatha

Som rubriken ovanför, vad tiden går! Vi, både jag och C hänger knappt med. De första tjugo magiska veckorna har passerat. Idag är jag inne på min vecka 20 + 0. Vad är då de tjugo sista veckorna? Så känns det just nu, men genom andra har jag hört att det blir allt tyngre, jobbigare och tiden går allt långsamt speciellt när det är nära till förlossningen. Jag är beredd! Eller inte? :)

Igår ringde jag till Karla VC för att boka in ett besök och fick då tala med en annan barnmorska. Vi bokade in den 11 maj, dit skall jag kl. 10.30 och det ska bli så roligt! Ni vet, mäta magen, kolla mina värden och få lyssna på hjärtljuden hoppas jag. Passade på att fråga om mina veckor om det ändrats något nu när jag fått bf datumet lite tidigare än från början men barnmorskan sa att det inte har något betydelse och att jag skulle fortsätta och räkna som vanligt. Nåväl... I övrigt mår jag bara finfint, men magen står lite i vägen. Ser knappt mina fötter längre.

Nu passar jag på och koppla av så mycket jag kan och umgås med mina nära och kära medan det är påsklov! Solen skiner och sen har man också fått veta en del roliga nyheter som jag längtar efter att få offentliggöra, men tyvärr får det vänta lite till... När andra är glada och lyckliga så blir man det själv också för deras skull!! Vad kan bli bättre, säg?

Sista helgen i april- början av maj skall jag och sambon ta oss en tripp till grannlandet, Norge för att besöka hans familj och släkt som bor i Oslo. Det ska bli riktigt roligt eftersom jag inte träffat dom, ja när var det? Herregud! Kollade i almanackan precis och det var i september de kom hit och hälsade på! Det banne mig ett bra tag sedan!

Det känns som att vi sågs runt november/december. Då är det onekligen dags att vi ses! Ja, ni ser ju - tiden rusar iväg för fort! Det blir så, när man bara jobbar hela tiden... För er som inte vet så jobbar jag som ungdomsassistent på ett kollektivboende för RGD/RGH gymnasieungdomar. Det är en fartfyllt, spännande och roligt jobb men jag ser faktiskt fram emot mammaledigheten och bara få rå om vårat skrutt. Vi längtar!!!!

Var försiktiga när ni är ute i solen!

Må så gott!

K

Älskar att samla recept och annat gott men tycker att det är tråkigt att laga mat.

Är en riktig gottegris

Gråter när jag tittar på djurprogram, t.ex. veterinärerna, för att jag lider med djuren så, trots att de är på plats för att få hjälp så kan jag ändå inte låta bli att gråta.

Diggar tv programmet "Hem till Gården" som visas vardagar 11.45- 12.40!

Har en Word dokument i datorn på olika djurnamn som jag kan tänka mig ge till mina framtida djur (katter), som t.ex. Ozzy. Har ett likadant namndokument till men på alla barnnamn som jag samlat under åren och som jag tycker är fina. Det är så roligt med namn!

Är lite av en kontrollfreak här hemma, allt bör ske på mitt sätt he he. T.ex. hur man tvättar kläder, bäddar sängen osv.

Har lite svårt för förändringar.

Har behov av att känna mig behövd ibland.

Nu är jag uppriktigt trött på att vara sjuk! Ni som läst de tidigare inläggen minns kanske att jag haft problem med mitt högra öga. Igår tidigt på morgonen fick jag nog av all värk och ringde till Karla VC och fick telefontid 8.45. Äntligen tänkte jag, nu får jag förhoppningsvis någon hjälp! Väl när sköterskan från VC ringde så höll jag på att berätta om hela historien om mitt öga för henne och när jag var klar så säger FÖC: Tyvärr bröts samtalet. Jag bara: Men vad fan, vad händer nu då? Ringer de upp mig igen eller? FÖC: Jag ringer upp dom, så får de ringa dig. Jag blev irriterad och stängde av, i hopp om att de skulle ringa igen... Men tiden gick... Bestämde mig för att ringa VC igen, då sa de att det inte fanns lediga telefontider kvar. Då tänkte jag att det var lönlöst! Men kl. 9.40 så ringde de upp! Jag förklarade min situation igen och sköterskan tyckte det lät akut så jag fick en tid 10.15 på Österpraktiken på Nygatan 80. Fick skjuts dit av min snälla pappa, eftersom jag inte kunde gå ut i dagsljuset pga ögat.

När jag väl blev undersökt så sa läkaren att jag nog har keratit, en form av inflammation, men ville ändå skicka mig på remiss till ögonkliniken på USÖ. Fick tid kl 13.15. Jag anade nog lite innan att det inte skulle bli så roligt att bli undersökt med tanke på allt jag varit med om när jag var liten. Gick på många ögonundersökningar regelbundet pga min dövhet. De hade hittat fläckar i mina ögon som de ville ha extra uppsikt över. Blev till och med remitterad till Linköping, där jag fick göra en massa tester. Så sen dess har jag haft svårt att låta någon röra mina ögon. Så dagen igår var en tortyr för mig, de behövde till och med ge mig minst 8 bedövningsdroppar i ögat för att jag inte skulle ha så ont när de petade i ögat och vek till och med upp ögonlocket. Tog minst 6 försök innan de kunde vika upp den. Jag ville mitt i allt strypa läkaren (det kändes så) för han satt där och verkade oförstående medan jag torkade mina tårar emellanåt. Men slutligen så konstaterades det att jag har inflammation ja, men i regnbågshinnan, som också kallas för iris. När denna blir inflammerad så kallas det för irit. Varför inflammation i regnbågshinnan uppkommer är oklart, vem som helst kan få det. Men dessa personer som har reumatiska besvär eller andra störningar i kroppens eget försvarssystem kan lättare få inflammationer.

Det som inte gjorde mig glad var att denna typ av inflammation INTE går över utan medicinering. Eftersom jag är gravid så kan jag inte få vilken medicin som helst. Läkaren läste på noga innan och bestämde att jag skulle få kortisondroppar. Det värsta är att det finns begränsad forskning kring graviditet och denna form av medicin. Eftersom jag inte får så jättehöga doser trodde läkaren att bebisen nog inte påverkas så mycket, men han kunde inte säga säkert att bebisen INTE påverkas alls. Men jag hade inget val, ögat måste bli behandlad. Annars kan det leda till andra inflammationer. Läkarens ordinationer var att jag igår skulle ha droppar varje timme. Idag och fredag droppar varannan timme. Från och med lördag fram tills återbesöket på onsdag ska jag ha droppar var tredje timme. Sjukt. Och inte nog med det, så har jag två olika mediciner, den andra ska jag ta både morgon och kväll.

Jag trodde innan att det inte skulle gå då jag har svårt att närma mig mina ögon, men faktiskt idag börjar jag vänja mig. Jag VET att det är nödvändigt, så det är kanske därför jag tvingar mig själv. Men jag oroar mig lite för skrutten bara, på vilken sätt påverkas han/hon av medicinerna? Kan nog glädjande berätta för er att hon/han stökar till i magen rejält på kvällarna och puffar på. Jag trycker och får en puff tillbaka. Härligt! Då glömmer jag allt annat. Och ögat känns lite bättre idag!

Ser ändå inte fram emot återbesöket på onsdag, nä.

Må så gott!

K